Don't say a word
Jag kom på att jag saknar min oerhört vackra Pokéball-pärla jag gjorde i somras. Har sökt efter den i några månader eller nått sånt (troligen mindre eftersom jag är förstaklass överdrivare). Men! Jag saknar den en massa ändå, fick lust att börja använda den igen eftersom jag fick ett hejdundrande sug efter lite Pokémon action in mah lajf! Vad passar bättre än en hammagjord pärla då?... liksom. >.>
Anyway, jag mår jätte illa nu! Jag och Oskar fick för oss att tralla ner på Ica och köpa hem lite annanas, russin och glass. När vi kom tillbaka var Herr Kaka tvungen att diska en massa så då tog jag tillfälle i akt att proppa i mig en massa jävla russin. Tur för mig att jag är resistent mot russins laxerande effekt! Mohaha, fear me, I'm superior....
Eller ja..
Jag har börjat fundera i en viss bana (en sådan jag tror många råkar snubbla över lite då och då)... Nämligen: Är jag jätte logisk, smart och klok och alla andra i hela världen helt dum i huvudet eller är jag dum i huvudet och alla andra jätte logiska, smarta och kloka?
För på senaste tiden har jag faktiskt börjat bygga upp riktiga jävla aggressioner mot folk. Jag har så jävla svårt att förstå hur folk tänker och antar för oftast att det är helt omöjligt att dom faktiskt gör det. Jag blir också totalt jävla döless på att folk tycker det är så sjukligt roligt att försöka pressa ner mig till en lägre nivå än dom och berätta huruvida jag gör fel i mitt liv hit och dit. Kan ni börja ta tag i era egna jävla problem istället för att låta sån skit gå ut över mig? Är det så svårt att erkänna en sanning för sig själv? Åhhh! Jag HATAR att ni tror att ni vet mer om mig själv än vad jag gör och att ni beter er som att ni är så jävla viktiga! Snälla, gå och reflektera över er själva istället.
Kommentarer
Trackback